J U L I A // B O M A N

 

-

Hej. Jag har alltid velat ha en egen katt. Vår familj har haft katter förr, båda var utekatter, bondkatter. Den sista fick även 5 små ungar. Dog på dom. En av dem hette Strumpan för att hon var helt svart men hade vita tassar. De andra tyckte att hon var ful men jag älskade henne och drog upp henne till mitt rum hela tiden så att hon kunde sova på mitt bröst. Men min lillebror blev allergisk av den plötsliga tillökningen och fick astma.
Vi var tvungen att säja alla katterna. Jag var 11 år och grät och grät.

 

När jag var 19 förra året så hade min bror flyttat till Eksjö och jag kände att det kanske var dags att skaffa en katt igen, som bara var min. Så jag började kolla runt på olika kattuppfödningshemsidor. Jag ville nämligen ha en raskatt, en innekatt, med tanke på att jag ville flytta till Stockholm inom en snar framtid, och då ville jag ha katten hemma hela tiden. Var inne på ragdoll ett tag innan jag hittade rasen British shorthair, also known as Whiskas-katten. Läste att de var ganska allergifria, mysiga och lugna, lät ju hur bra som hellst.
Hittade Bianca på http://luktviolens.webs.com/. Blev helt kär i alla katterna, ringde uppfödarna och en åkte jag med Lois till Stockholm och hälsade på dom. Helt fantastiska, ägarinnan berättade att de var tänkta som utställningskatter, spciellt Bianca, på grund av hennes täckning på pälsen. Avböjde tanken på att ställa ut, men tyckte att Bianca var så fin så jag köpte henne. Raskatter är oftast ganska dyra, Bianca kostade 6000 kr. Tack och lov hade jag nyss fått 20 000 i försäkringspengar från mitt sår, så jag hade råd att köpa henne.

 

Jag valde att inte döpa om henne, kändes lite fel att bara ge någon ett annat namn för att hon bytte ägare, så nu heter hon Bianca som hon alltid gjort. Det är gulligt när hon reagerar på namnet också.

 

Vi skaffade kattförsäkring som kostar ca 140 kr/månaden, ifall hon skulle bli sjuk. Sen flyttade hon in hos oss i Västerås när hon var 3 månader gammal.

 

Det viktigaste med att ha en innekatt är att den måste ha sällskap. När jag bodde hemma så var ju mina föräldrar hemma när jag inte var hemma, men i Mars flyttade jag till Stockholm med Lois och då blev det viktigt att ta hand om henne och inte vara borta för mycket. Det är iofs en bra sak, man får öva på att ta hand om ett djur och tvingas mogna och prioritera andra saker än att efterfesta till 7 på morgonen.

Och även när jag kommer hem 4 en söndagsmorgon brukar jag leka med henne. Nu är hon 1 år och världens mysigaste. Springer fram till dörren när hon hör nyckeln i låset och stryker sig mot benen. Hon sover med mig i sängen och när jag gråter så kommer hon fram till mig och jamar lite oroligt.

 

Jag kommer ha kvar Bianca så länge hon lever. Hon kommer att flytta med mig, resa iväg med mig och vi ska också para henne om något halvår eller så. Mina föräldrar älskar henne och vill ibland ta hand om henne ett par dagar när jag känner att jag jobbar för mycket och inte har tid. Det är så fint att ha en katt, men man måste vara beredd på ansvaret.

Att köpa kattmat och kattsand kostar väl ca 400 kr var annan månad, om inte mindre.

 

Om du känner att du verkligen vill ha en katt, så kör på. Det är fina djur och de klarar sig själva samtidigt som de är extremt mysiga och gosiga.

Lycka till!

/J

 

 

 

 

 

I´ll fuck you up.

 

Lax med sallad och ärtröra. Hemmaodlade morötter och rödbetor med fårostcréme och valnötter

 

Det bästa med hösten är att man kan börja lyssna på musik som denna.
Jag älskar höst, dimma, kyla, löv, moln. Är väl den enda som längtar till vintern också.
Det är som att man inte minns tidigare vintrar, det känns så overkligt att vi snart måste gå runt i 20 minusgrader.
Men då kan man lyssna på Frankie Rose samtidigt och det är ju bra.

1.Vi var på en fantastisk fest i ett fantastiskt hus. Dagen efter när vi skulle hem. Har snygga vänner.

2.Jag och Sara hängde en kväll och var, så att säga, överallt. Fin natt

Saker har förändrats en del, mest till det bättre. Jag har ett nytt jobb som jag trivs med, jag är singel, jag har inte gråtit sedan Juli (detta börjar oroa mig, det kan ju inte vara hälsosamt att inte gråta?), min musik släpps snart, hösten är här, och jag mår bättre än någonsin. Hela jag känns förändrad. Gladare, mer självständig, men samtidigt hårdare. Blir det så ibland med folk? Fullkomligt stenhård när saker inte sköts rätt och rättvist. Det är skönt.

 

Igår tog jag upp kameran igen, fotade lite och kände att det kände bra. Så ska börja lägga upp lite bilder, lite videos, lite liv här. Hur det blir återstår att se, bloggar känns lite döda, men det är ju kul att skriva.

Det är snart Oktober. Jag älskar höst, jag längtar till vintern. Rensa ut allt skit. Fast det har jag nog redan gjort.

jag har varit borta ett tag

egentligen har saker och ting varit som vanligt

samtidigt så har det varit helt annorlunda

saker förändras

jag med

 

det känns

skönt

väntat

spännande

 

och med tanke på vad som förhoppningsvis kommer att hända snart så

äntligen

äntligen

hittar det hem.

 

 

Väldigt länge sen jag skrev någonting här. Är nog hög tid att börja nu. Allt är så konstigt, jag mår bra och dåligt  om vartannat men jag känner att jag börjar komma till freds med mig själv nu, äntligen.

 

Om två veckor flyttar Jakob till Karlskrona för att plugga där i 7 månader. Det är 6 h bort med buss. Är så stolt att han kom in på linjen han ville och glad att han får göra det han vill. Det blir jobbigt att vara ifrån honom så mycket bara.

 

Idag kom Hanna, Lois och Sissel över för att klappa Bianca, mig, och laga mat. Det känns fortfarande inte som om sommaren kommit än, men min sommar är nog på väg. Har haft vissa väldigt bra dagar senaste veckorna. Det är bra nog.

Puss/J